|
Annuitet
Den andra återbetalningsmodellen kallas annuitetsmetoden. Vid annuitetslån räknar man fram ett belopp - annuiteten - som, om det betalas vid varje amorteringstillfälle, räcker till både ränta på restskulden och en amortering så att lånet är slutbetalat vid kredittidens slut.
Vad som krävs för att kunna räkna fram annuitet är:
1) kreditbeloppet
2) räntesatsen
3) kredittiden (eg. antalet återbetalningstillfällen).
Eftersom det belopp som betalas är lika stort vid varje tillfälle, utgörs detta vid kredittidens början till en större del av ränta och en mindre del av amortering. Efter hand som skulden amorteras ned, minskar räntedelen och det blir större utrymme för amortering. Mot slutet av kredittiden utgörs annuiteten följaktligen till en mindre del av ränta och en större del av amortering.
En förutsättning för att summan av alla inbetalningar skall gå jämnt upp med räntor och amorteringar är att räntesatsen inte ändras under kredittiden. Flertalet kreditavtal medger emellertid att kreditgivaren ändrar storleken på räntesatsen och så sker också normalt på lån som löper över flera år. Vid ändring i räntesatsen kan kreditgivarna hantera återbetalningen på två principiellt olika sätt, bibehållen eller ändrad annuitet.
Bibehållen annuitet
Vanligt är att kreditgivarna tillämpar bibehållen annuitet (även kallad falsk annuitet) vilket innebär att den avtalade annuiteten behålls trots att räntan ändras. Detta får till följd att om räntan höjs kommer krediten inte att vara slutamorterad vid den avtalade kredittidens slut. Detta beror på att av annuiteterna har en större del än beräknat gått åt till räntebetalning och därmed har en mindre del blivit över för amortering. Om räntan däremot sänks, kommer krediten att vara slutamorterad före den avtalade kredittiden eftersom av annuiteterna en mindre del än beräknat gått åt till räntebetalning.
Fördelen med bibehållen annuitet är att kunden i förväg vet hur stor varje inbetalning blir oavsett vad som händer med räntenivån. Nackdelen är att kredittiden kan komma att avvika ifrån den avtalade. Under vissa betingelser kan en räntehöjning dessutom få till effekt att den avtalade annuiteten inte ens räcker till periodens ränta, varigenom skulden istället ökar. Kreditgivaren bör då informera kunden och föreslå en höjning av annuiteten så att den åtminstone täcker räntan.
Det andra alternativet är att använda ändrad annuitet (även kallad äkta annuitet). Detta innebär att kreditgivaren vid en ränteändring beräknar ett nytt annuitetsbelopp utifrån 1) den restskuld som finns vid tillfället, 2) den återstående kredittiden och 3) den nya räntesatsen. Fördelen med ändrad annuitet är att den ursprungligt avtalade kredittiden alltid hålls. Nackdelen är att det kan vara svårt för kredittagaren att i förväg veta hur stor varje inbetalning blir när det är obekant vad som kommer att hända med räntenivån.
Rak amortering
Lån med rak amortering innebär att den ursprungliga skulden delas med det antal amorteringstillfällen som avtalats. Vid varje amorteringstillfälle skall detta belopp (amorteringen) erläggas. Utöver amorteringen skall även betalas en ränta, som beräknas på den aktuella restskulden. Eftersom amorteringsbeloppet är lika stort under hela kredittiden och restskulden och därmed räntan successivt minskande, kommer ett lån med rak amortering att kosta mindre för varje amorteringstillfälle.
Räntan beräknas i konsumentförhållanden alltid på den restskuld som kunden vid varje tillfälle har. Hur återbetalningen (amorteringen) skall gå till regleras i avtalet (skuldebrevet). Det finns i huvudsak två olika modeller; rak amortering och annuitet.
|
|
