|
Den självreglerande värmekabeln med givare säkerställer en jämn och behaglig värmeavgivning från golvet. Systemet känner av golvområden som är varmare än ändra, t.ex. områden som värms av belysning, och minskar effekten vid det varmare området.
Kabeln är självreglerande, vilket betyder att kabelns lokala värmeeffekt avtar när kabeltemperaturen ökar. På det här viset undviks överhettning av golvet, tex om en hög med kläder läggs på golvet.
Flooré värmekabel
Värmekabeln som används i systemet är självbegränsande, dvs avger mindre effekt när kabeltemperaturen ökar. Detta innebär en rad fördelar:
För normala golvkonstruktioner överstiger kabeltemperaturen sällan 45 °C. Ett riktvärde för trämaterial som ytskikt är att dessa inte får exponeras för temperaturer över 50 °C.
Risken för överhettning av lokala golvytor minimeras, tex en hög med kläder som läggs på golvet. En serieresistiv kabel, som avger konstant värmeeffekt, kan ge upphov till temperaturer i golvkonstruktionen som överstiger 70 °C.
Kabeln avger mer effekt där konstruktionen är kallare, till exempel vid sk köldbryggor (konstruktionsdelar där isoleringsgraden minskats för att ”få ihop konstruktionsdelar”). Köldbryggor ger upphov till kalla invändiga ytor. En typisk konstruktion som har köldbryggor är anslutningen mellan vägg och bjälklag. Vid dessa områden avger kabeln mer effekt, vilket gör att ytorna uppvärms (på bekostnad av något ökade värmeförluster).
Värmekabeln kan monteras i valfri längd, dock maximalt 100 m per 10 A säkring.
Självbegränsande kablar får ligga direkt mot brandfarliga byggnadsmaterial.
Kallkabel behövs inte mellan den i golvet förlagda kabeln och termostaten.
Till kabelns nackdel hör att den avgivna effekten inte räcker till för ett dåligt isolerat byggnader som utsätts för extremt kalla vinterperioder. Men vi kan med vårt dimensioneringsprogram uppskatta om den avgivna effekten, för sådana byggnader, täcker värmebehovet eller inte.
För byggnader med stort värmebehov kan vi bedöma om det kan bli aktuellt under vinterns kallaste dagar att kompletter med en extra värmekälla, till exempel en liten konvektor (luftvärmare). Alternativet är att använda en kabel med högre effekt eller tätare avstånd mellan kabelraderna (minskat c-avstånd). Denna lösning blir dyrare, men vi kan återigen utföra värmetekniska beräkningar på systemets prestanda i samverkan med Ditt hus. Det kan bli aktuellt med en serieresistiv kabel (en kabel som avger samma effekt, oavsett temperatur).
Installation
Installation av värmekabeln får endast utföras av behörig elektriker. Det är viktigt att planera när elektrikern ska installera värmekabeln. Detta görs efter det att Flooréel-sektionerna har förlagts, men innan ytmaterialet sätts på plats.
Elektrikern lägger kabeln i kanalerna, installerar an- och ändavslutsatsen, kopplar in termostaten och givaren, och ansluter kabeln. Därefter testas kabeln. Kabeln skall förses med jordfelsbrytare.
Anvisning för an- och ändavslutsats (anvisningar levereras med satsen).
Kabelns uppbyggnad
Två förnicklade kopparledare; tvärsnittsarea 0,56 mm2
Självbegränsande värmeelement (halvledarmaterial)
Skyddshölje av polyolefin
Förnicklade kopparfläta 2,44 mm2
TPE Skyddsmantel
Tekniska data för värmekabeln
Godkänd av SEMKO, FIMKO och BBI
Spänning 230 V
Minsta böjningsradie 35 mm
Lägsta drifttemperatur -30 °C
Högsta tillåtna temperatur 65 °C (med och utan spänning)
Maximalt motstånd för skyddsflätan 18,2 W/km
Dimension 7,3 ¥ 5,3 mm
Nominell effekt 15 W/m vid 25 °C ingjutet i betong
Maximal installerad längd (max 10 A) 100 m
Färg Rött
Orolig för elektromagnetiska fält?
Kabeln är av typen dubbelledare. Detta innebär att strömmen flödar åt ena hållet i ena ledaren, och flödar i motsatt riktning i den andra. Tack vare det lilla avståndet mellan ledarna tar de magnetiska fälten i princip ut varandra. Kabelns fläta minimerar de elektriska fälten.
Idag finns i Sverige inga gränsvärden för elektriska och magnetiska fält. Inga forskningsresultat motiverar gränsvärden men det finns skäl till försiktighet, och myndigheterna rekommenderar en försiktighetsstrategi enligt följande:
”Om åtgärder, som generellt minskar exponeringen, kan vidtas till rimliga kostnader och konsekvenser i övrigt bör man sträva efter att reducera fält som avviker starkt från vad som kan anses normalt i den aktuella miljön. När det gäller nya elanläggningar och byggnader bör man redan vid planeringen sträva efter att utforma och placera dessa så att exponeringen begränsas.” www.ssi.se/ickejoniserande_stralning/Magnetfaelt/Forsiktighetspincip.html#2
Magnetiska fält
Magnetiska fält är dynamiska, där styrkan är proportionell mot strömmen i ledaren. Fältet utbreder sig från källan och flödestätheten avtar från källan proportionellt med inversen av avståndet enligt
B = 0.2.I/r
där
B flödestätheten i tesla [mT]
I ström i ledaren [A]
är avståndet från källan [m].
Normala byggnadsmaterial har ingen eller ringa skärmverkan för dessa fält. Ett sätt att motverka alstrandet av magnetiska fält är att använda en sk dubbelledare, där tur och returledare ligger intill varandra, dvs i samma kabel (se bilden nedan).
Fälten kommer att vara motriktade och ta ut varandra. Även aluminiumfoliet medverkar till en mindre dämpning.
För nybyggnader bör eftersträvas att de fasta installationerna i byggnaden maximalt avger en magnetisk flödestäthet av 0.2 mT (Byggnadsstyrelsen 1991).
Enkelledare Dubbelledare
Magnetfältets riktning gentemot strömriktning hos enkel- resp dubbelledare.
Elektriska fält
Elektriska växelfält alstras hos spänningsförande komponenter och kan genom influens överföras till andra, icke spänningsförande elektriskt ledande föremål i närheten. Denna kapacitiva spänningssätning uppstår trots att ytorna inte har direkt kontakt med elektriska ledningar eller annan utrustning som avger växelfält. Elektriska fält är statiska där styrkan avtar med med kvadraten på avståndet och har enheten kiloVolt per meter [kV/m].
Växelfält motverkas genom att spänningsförande komponenter avskärmas. Värmekablar innehåller i regel armering (koppar) som har en avskärmande verkan. Golvvärmesystemet, där aluminiumfoliet i viss mån omsluter kabeln (förutsatt att aluminiumtejp har använts för att omsluta skårans ovansida), har en dämpande verkan, förutsatt att systemet är jordat och att kabeln är tätt omsluten.
För nybyggnader eftersträvas en högsta fältstyrka av 1 V/m vid mätavståndet 0.5 m från fasta installationer i byggnaden (Byggnadsstyrelsen 1991).
|
|
